Världen över ser vi hur fascismen och dess auktoritära avfällingar åter vinner mark. Hur ska poesin svara på det? Vi blickar utåt för att få svar – framförallt mot samtida engelskspråkig poesi – men också bakåt, till Karin Boyes politiska dikt och tanke. I essän ”Dagdrömmeriet som livsåskådning” från 1929 vänder sig Boye mot föreställningen om poesi som något utomvärldsligt. Camilla Hammarström fördjupar bilden av Boye genom att läsa essän i relation till hennes poetiska gärning och politiska hållning.

Vi är mycket glada över att få publicera nya dikter av Eileen Myles. Hens punkiga ton och politiska patos har influerat den samtida poesin i USA i decennier. Det har också Joshua Clovers diktning. Clover var en poet vars hela gärning gav uttryck för ett revolutionärt och emancipatoriskt projekt. Detsamma kan sägas om Sean Bonney vars Brev mot firmamentet, som vi här publicerar ett utdrag ur skrevs i anslutning till upploppen som ägde rum i Storbritannien 2011, upplopp som möttes av kraftigt polisvåld. Om breven och om Bonneys dikter skriver William Rowe i sin essä Poesi under fascismens återkomst.

Myles, Clover och Bonney är företrädare för en äldre generation poeter som gjort antifascism till en poetisk hållning. Liknande tendenser finns också hos en yngre generation som här företräds av den brittisk-palestinska poeten Mira Mattar, men också av den australiensiske poeten Omar Sakr vars diktsamling The Lost Arabs har belönats med ett flertal priser och hyllats av kritiker. Vi hoppas att Lyrikvännens läsare uppskattar deras dikter lika mycket som vi. Och med det önskar vi god läsning!