Om det här numret av Lyrikvännen ska sägas att det är poesitätt, och att det framförallt är översatt poesi. Från Spanien, Österrike, Italien, Palestina, Danmark, och USA.

Numrets texter frågar sig vad det är att skriva poesi, vad det är att läsa poesi och hur poeter förhåller sig till, eller bör förhålla sig till, en värld kantad av katastrofer.

Kan dikter förändra världen? I den italienska poeten Patrizia Cavallis första dikt i Lyrikvännens sommarnummer är svaret ett självklart nej. Frågar man den palestinsk-amerikanska författaren Fargo Nissim Tbakhi är svaret jakande – poesin kan förändra världen, åtminstone om vi överger allt det vi kallar hantverk.

Sanna Samuelsson har läst om den amerikanska poeten Richard Sikens numera kultförklarade diktsamling Crush. En bok som påverkat sina läsare mycket. I år var det tjugo år sedan den trycktes första gången, men nya läsare tycks göra den till sin hela tiden.

Jubileum är det också för den österrikiske giganten Friederike Mayröcker – 2024 skulle hon ha fyllt hundra år. I numret publiceras tio nyöversatta dikter.

Här finns också dikter av den spanska poeten Olvido García Valdés, liksom en text av poeten själv, om den djurens poetik som hennes diktning präglas av. Och i en essä om tre danska ekopoeter reflekterar Henrik Sahl Johansson över de tre diktsamlingarnas relation till tidigare seklers naturlyrik.

Vi vill avsluta med en rättelse: I Lyrikvännen nr. 2/2025 råkade Elias Sadaqs dikt Cirklar III publiceras två gånger, varav en gång i Sara Nelsons bidrag. Vi ber om ursäkt för det.