Efter två täta, tematiskt sammanhållna dubbelnummer är det dags för ett nummer som tillåter sig att spreta tämligen vilt – mellan krig, humor och avantgardistiska ikoner. Men ibland kan poesi få också omaka ting att spegla varandra, om än på oväntade och ibland ytterst subtila vis.

De besinningslösa bombningarna av Gaza har pågått i över ett år. Dikten ”Vi lär ut liv, sir!” av den palestinska poeten Rafeef Ziadah är tyvärr minst lika aktuell nu som när den blev viral 2015. När nu också Libanon attackeras återvänder Samuel Carlshamre till Mahmoud Darwishs poesi från Israels belägring av landet 1982.

I våras dryftade kultursidorna huruvida poesin är alltför ironisk och skämtsam. Nu tar UKON tag i frågan om diktens påstådda rolighet. Liknar inte dikten en vits?

”Tanten har humor”, anmärkte Görgen Antonsson 1984, i sin översättning av Gertrude Steins Ömma knappar, som Freke Räihä i detta nummer har översatt på nytt. Men Jenny Tunedal sätter det steinska skrattet i halsen: vad gjorde denna paradoxala poet under kriget, egentligen?

Oavsett har europeisk avantgardepoesi mycket att tacka henne för. En rörelse som givit oss poeter som franska Anne-Marie Albiach och brittiske J. H. Prynne. Det är för dem, som för Stein, av vikt också hur man publicerar sig. Kristoffer Appelvik Lax respektive Jesper Olsson ger sig i kast med dessa svåra men djupt fascinerande diktare.

Slutligen. Detta blir det sista numret med David Zimmerman i redaktionen, som efter fem år slutar vid årsskiftet. In kommer i stället malmöpoeten Adam Westman, som tillsammans med Saga Wallander kommer driva tidskriften från och med 2025.