I den dikt av Fredrik Nyberg som inleder årets sista nummer hittar man en fråga utan frågetecken: ”Kan versen hjälpa orons offer”. När dimmorna nu lägger sig täta över Malmös kyrkogårdar vintern 2020 är det svårt att inte känna hur en sådan rad vinner alltmer resonans. Pandemin härjar återigen. Varje andetag är en risk och fysiska möten med andra människor framstår alltmer som en romantisk fantasi.

Detta nummer innehåller en del fantasi, både romantisk och mörk. I flera av dem ekar Nybergs undran: vilken roll kan versen spela i våra liv, såsom världen nu ser ut?

En av våra vägvisare i fantasin är poeten Isabella Nilsson. Från en sjukbädd i karantän och flankerad av poeten Malte Perssons nyskrivna nonsensverser tar hon oss genom de instängdas kanon fram till frågor om poesins magiska verkan och rytmens läkande makt.

”Allt är rytm” hörs 200-åringen Friedrich Hölderlins stämma ropa i Arne Melbergs essä. I texten iscensätts ytterligare en fantasi, där Hölderlin träffar den jämnårige William Wordsworth. Här möts den tyska respektive engelska romantikens två giganter för att ställa frågor om poesi under ett viktigt ögonblick för europeisk dikt. Kan vi, som Wordsworth, älska människan genom naturen?

Frågan får en helt annan klang nu, 200 år senare. Det visar inte minst Johannes Göransson när han oväntat gör om två egensinniga avantgardepoeter till gotiska naturlyriker, och i samma vändning visar hur intima möten mellan varelser varit högst paradoxalt och kanske livsfarligt långt innan covid-19.

Tillsammans med detta följer mycket poesi. Den danska sensationen Morten Chemnitz kom förra året med sin tredje diktsamling Hindre. Ur den har Mats O. Svensson tolkat ett antal dikter. På sätt och vis kan dikterna sägas verka inom det nystan av tid, rytm, poetisk blick och natur som essäerna så brokigt skisserar. Chemnitz får sällskap av sin debuterande landsman Christoffer Thunbo Pedersen, som introduceras på svenska av Jonas Rasmussen. Vi publicerar också Göran Sommardals tolkningar av brittisk-kinesiska Sarah Howes ovanligt hyllade debut Loop of Jade. Dessutom har Salomon Schulman översatt några dikter av Beyle Schaechter-Gottesman (1920–2013) från jiddisch. En poet som likt Wordsworth och Hölderlin skulle ha fyllt jämnt i år. Dikter som både oroar och besvärjer, vilket även numrets nyskrivna dikter av Mahshid Bjurman Sharifian gör.

Så överallt i numret – inte minst i mötet mellan Wordsworth och Hölderlins fotvandringar – ställs vi återigen inför frågan om vad versen förmår. Kanske strömmar den som hos de två romantikerna som floder i en evig rytmisk vågrörelse framåt. Kanske trallas den fram ur hjärtats och lungornas rytmer och blir till besvärjelser, som hos nonsensprinsessorna, för att ”omforma livsvärlden”. Kanske surrar dikten snarare – som hos Göransson – som snabbdöende japanska skalbaggar i en tid där den toxida blandningen av naturligt och artificiellt nu har förändrat alla arters livsmöjligheter drastiskt.

Vad versen kan göra är som tur är inte helt kartlagt. Frågan är kanske snarare: vad kan den inte göra?